Sushi-fredag!
Idag är det sushifredag! Stora beställningen är redan upptagen & spännande blir det att se om east west får till det....
Det bästa är att vapendragaren LÄRT sig att äta sushi. Hennes smarrigaste nu, men inte i början!
Scen 1:
Ny dag på jobbet, faktiskt den första dagen på vapendragarens fräsa jobb i Stockholm. Vapendragaren socialiserar sig in i gruppen & lagom till lunch kommer frågan -Skaru med på lunch, vi tänkte äta japanskt. Vapendragaren drömmer sig bort, funderar en snabbis och tänker *kinamat, jösses vad gott* och säger med sin klaraste och mest bestämda stämma: -ATT jag ska, love it. Vapendragaren följer lycklig och lydigt med sina nyfunna lunchkollegor, inträder restaurangen och fattar ingenting. VART är KINAmaten... Vad göra? Fundera, fundera, fundera... jajaja, bara att spela med. Låtsas att man älskar det, fast man hatar det. Vapendragaren tvingar i sig maten, vill ju inte säga något, vill ju ha en trevlig första dag på jobbet. Ooooo:ar sig lika mycket som de andra om hur gott det verkligen är, att japanskt ska det vara och det här var dagens höjdpunkt... (men de skulle bara veta att vattenflaskan åkte rätt ner i papperskorgen efter intagen måltid, då den lixom; Citat -Stank snuskig sushi)
Scen 2:
En vecka har passerat. Vapendragaren börjar få kläm på både arbetsuppgifter och nyfunna kollegor sonika numera vänner. Men då kommer det! -Vapendragaren, det blir sushi idag. DITT BÄSTA. Du följer väl med. Igen, fundera fundera fundera. Utbrista -men ATT jag ska. Jösses vad smarrigt... (här vill vapendragaren såklart inte avslöja att hela sushigrejen är baserat på ett missförstånd, att hon trodde de pratade om kinamat, vill ju inte att nyfunna vänner ska veta att man farit med osanning)
Idag är vapendragaren mycket nöjd med det japanska missförståndet! Tog ett par gånger, men man kan lära sig gilla! Tur tycker jag!
Det bästa är att vapendragaren LÄRT sig att äta sushi. Hennes smarrigaste nu, men inte i början!
Scen 1:
Ny dag på jobbet, faktiskt den första dagen på vapendragarens fräsa jobb i Stockholm. Vapendragaren socialiserar sig in i gruppen & lagom till lunch kommer frågan -Skaru med på lunch, vi tänkte äta japanskt. Vapendragaren drömmer sig bort, funderar en snabbis och tänker *kinamat, jösses vad gott* och säger med sin klaraste och mest bestämda stämma: -ATT jag ska, love it. Vapendragaren följer lycklig och lydigt med sina nyfunna lunchkollegor, inträder restaurangen och fattar ingenting. VART är KINAmaten... Vad göra? Fundera, fundera, fundera... jajaja, bara att spela med. Låtsas att man älskar det, fast man hatar det. Vapendragaren tvingar i sig maten, vill ju inte säga något, vill ju ha en trevlig första dag på jobbet. Ooooo:ar sig lika mycket som de andra om hur gott det verkligen är, att japanskt ska det vara och det här var dagens höjdpunkt... (men de skulle bara veta att vattenflaskan åkte rätt ner i papperskorgen efter intagen måltid, då den lixom; Citat -Stank snuskig sushi)
Scen 2:
En vecka har passerat. Vapendragaren börjar få kläm på både arbetsuppgifter och nyfunna kollegor sonika numera vänner. Men då kommer det! -Vapendragaren, det blir sushi idag. DITT BÄSTA. Du följer väl med. Igen, fundera fundera fundera. Utbrista -men ATT jag ska. Jösses vad smarrigt... (här vill vapendragaren såklart inte avslöja att hela sushigrejen är baserat på ett missförstånd, att hon trodde de pratade om kinamat, vill ju inte att nyfunna vänner ska veta att man farit med osanning)
Idag är vapendragaren mycket nöjd med det japanska missförståndet! Tog ett par gånger, men man kan lära sig gilla! Tur tycker jag!
Kommentarer
Trackback
