emmateresianilsson

Alla har vi nog gjort det! Man står i duschen (läs badkar med relativt hög kant) och hör telefonen ringa. Jag vet inte varför man tror man ska hinna svara... eller varför man ens anstränger sig att försöka hinna svara... Att försöka hoppa över badkarskanten med schampoo i håret och tvål i ögonen är inte att rekommendera. Det slutar oftast med att man slår i benet i kanten och som i slowmotion åker lite skridskor (utan skridskor) för att sen slå sig lite mera i de badrumsinteriörer runt omkring, såsom handfat, toalettstol och handdukstork. AJE. Men jag är van vid att slå mig :) bara inte så van vid "jag-kommer-hinna-svara-i-telefonen-om-jag-flyger-ut-härifrån" aktiviteter längre. Oftast hör jag inte telefonen :) Jag säger som min ömma moder brukar säga -Sluta sjåpa dig... FAST hon har nog förbrukat det ordet när jag tänker efter.....

Jag var 6år, det var vinter. Ute och lekte med min bästis Rasmus. Vi roade oss med att slänga oss från höga höjder ner i snön. Rasmus säger lite käckt -Emma hoppa här, på den här sidan. Jag gört. Rackarns INGEN SNÖ. Går hem, gråter. Ont i armen. Får ligga i soffan. Kan inte göra så mycket för armen gör bara såååå ont. Mamma (som by the way är sjuksköterska) tröttnar väl och säger -Sluta sjåpa dig. Jag kan inte. Jag bor i soffan i tre dagar. Mamma tänker väl att det är kanske lika bra jag tar henne till doktorn dåra. Doktorns kommentar; -Jaha, och ni har inte kommit in med barnet tidigare på grund av... (se fundersam ut, lyft lite på glasögonen, titta ner med blicken och lixom under glasögonen, därefter dra med handen i skägget)

Om jag kom ut med gips??? ATT jag gjorde!!!